32 hours!

vi har fått en liten extra timme på måndag morgon.
Jag vet inte hur vi ska vara? Vi ska inte träffas på mycket länge och det är inte 100% att han kommer tillbaka, men ändå så pratar vi om samma saker utan att göra planer för nästa vecka.
Det känns tungt när jag tänker på det sammtidigt som det fortfarande känns overkligt.

Tvättmaskinen har gått sönder och det blir min uppgift att laga den, annars ska han vara -mannen i huset- och jag behöver inte tänka på dessa saker. Jag kommer själv behöva leta skola till Kiano nästa år, jag måste förklara för Kiano varför Papi inte kommer hem just nu, Papi som är stora hjälten.
Vem ska nu göra dom saker som jag inte orkar eller hinner? JAG, för det finns ingen annan.
Nu ska jag inte tycka synd om mig själv, det finns gott om singelmammor som klarar sig alldeles utmärkt, jag oroar mig enbart för lördagarna då jag ej har någon barnvakt, tänk att det ska vara så svårt att hitta någon. Detta borde inte vara mitt största problem.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0