hemska måndag

inget har gått rätt. Tiden har gått emot mig och regnet har fallit över mig, tvättmaskinen dröjer yttligare och ingen kan ge mig besked om när den ska komma. Halva Mallorca hittade till mitt supermercado och Kiano lärde sig arriba/abajo (upp och ner), genom att hoppa upp och ner i kundvagnen, tävlandes med sig själv om vem som kunde skrika högst?

Grannen måste tyckt att jag var en dålig hundägare då dom flyttat min hund  och gett henne ett längre koppel, vad jag inte förstår är varför dom flyttade mina stolar?

Jag passade på att bråka med Kianos j-a IKEA säng, du vet dom som ska vara så enkla att förlänga då barnet växer! Min stackars granne under har inte fått någon måndagsro och resterande har fått lyssnat till mina gläderop på svenska, dom tror väll att jag skrikit på Kiano, hans namn dök ju upp lite då och då. Då han valde att underhålla sig själv med att klättra på väggarna, hoppa ner på utomhusdynorna för att sedan falla "lätt" på golvet.

Att få ta en lång varm dusch är bara att dröma om då Kiano inte kan göra detta moment sin mami, för att sedan upptäcka att det är halvt stopp i avloppet så vi införskaffar ett litet fotbad i hela badrummet, vilket jag även fixt till i hallen med regnvatten.

Jag bekämpar just nu mina skuldkänslor, att lämna hunden hemma ensam under hela långa dagen är inte OK, att Kianos tider på dagis har blivit mer oregelbundna och att jag inte har tid att prata med gubben min när han ringer, vi ska äta bra mat och ha städat hem, tvätten sker just nu förhand och blir icke ren.
Jag har blivit en lättirriterad mamma som hade sönder sitt spänne på sin nya bh som ej går att laga.

Kiano som skriker att mami är dålig och vill att papi ska komma, Kiano som har "dåliga" drömmar varje natt och får ej dela säng med mig, dels för att hans sparkas och slåss, sen vill jag inte att han ska vänjas sig att sova med mig. Jag hör ändå hur han vrider och vänder sig och gnyr efter mig.
Jag hade min första mardröm i natt om afghanistan, antar att det kommer komma fler, jag funderar också på vem som ringer mig om kvällarna och slänger på luren?

Var det konstigt att jag vart alldeles yr och inte kunde hålla tillbaka tårarna? Och detta är bara efter en vecka, hoppas att resterande blir något bättre då det är väldigt långt kvar till nästa.

Kommentarer
Postat av: Camilla

Visst är det kul att försöka få livspusslet att gå ihop... Not... MEN DET BLIR BÄTTRE. Det går upp och ner och så kommer det att fortsätta att göra. Man får ta en dag i taget och när det är som jobbigast får man börja med 1 timme i taget. Glöm inte bort dig själv under tiden! Glöm inte heller att se allt positivt - jag tycker du är skitstark som bor långt bort från familjen. Jag vet hur det känns att bli själv och ha resten av familjen på avstånd. Det jobbigaste var att aldrig ha någon avlastning utan att jag var tvungen att lösa precis allt själv och det har varit många kvällar jag har suttit och gråtit. Men man blir starkare som människa - jag lovar! Superkram på dig

2010-09-21 @ 11:19:39

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0