nu är dom på plats

och vi är ensama.

Att gå upp igår morse kl 6 på morgonen för att sedan köra Papi till jobbet och veta att vi ska inte hämta honom sen eller han kommer inte ta bussen tillbaka för att ta ut hunden, det kändes konstigt och fast jag lovat mig själv att inte gråta så gick det inte att hålla känslorna tillbaka.
Att sedan lämna kiano på dagis och höra honom skrika efter Papi gjorde inte det hela mycket bättre, jag klev in på jobbet igår med blodröda ögon och pluffsigt ansikte, kan knappast ha varit en vacker syn.

När han ringer mig från spansk mark och berättar att han ska brännas och inte läggas under jord om någonting skulle hända - vad tänker man då? eller gör man som jag och pratar vidare om den trasiga tvättmaskinen för att låtsas att jag inget hör.
Jag har sagt det för, men inget är 100% vare sig här eller där.

Kommentarer
Postat av: Camilla

En jättekram till dig. Jag tänker på dig. Hur länge ska han vara borta och vart exakt är det han ska? Förstod inte så mycket av de spanska tv-klippen...

2010-09-19 @ 01:45:39
Postat av: supermami

Han har åkt till afghanistan och kommer i mars - maj.

Hoppas allt är bra med dig, hur gick det med röstningen?

2010-09-21 @ 00:06:16

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0