jag (vi) trotsar vädret

inget regn kan stoppa oss för att gå till parken, men väl framme upptäcker vi att parken är LÅST?
Hur kan en public park vara låst, det har jag lite svårt att förstå, men men vi vandrar vidare till nästa och regnet har nu hittat oss och tänker inte slutat förrän vi är hemma igen för att sova lite siesta.




Mysigt parkhäng!

Men vi börjar med att skräma mami lite...
Vi skulle bara upp och kolla en lägenhet innan vi skulle leka och dum som jag är så vänder jag ryggen mot Kiano för att luta mig in i bilen och ta ut väskan. I ena ögonvrån ser jag en bil och i den andra ser jag Kiano springa ut på vägen med armarna rakt upp i luften, han skulle stanna bilen! Han lyckades och mami lyckades bli hes på kuppen, tänk att det ska ta så lång tid för kroppen att vända på sig och ta dom tre stegen ut för att få tag på ungen.
Jag hann inte ens tacka bilen (eller ja mannen i bilen), för att han stannade. Men han kanske förstod min rädsla när jag kramade Kiano hårt och Kiano klagar på att jag gör illa honom, då får han klaga!

Lite lugnt parkhäng hann vi med trots allt.







min underbara son

Vår "jobbiga" hund löper just nu och får tillbringa större delen av dagen utomhus, men när mörkret faller så är hon tillåten in i huset igen.
Kiano häromdagen vart så glad att hon åter var inne och tycket att nu var det dags för dom två att leka, så han springer snabbt in för att hämta henne, men kommer lika snabbt ut igen och ser helt förskräckt ut.
- Mami, mami Mischa har målat!

okej jag skäms!

Jag glömde hans födelsedag!
Alltså jag kom ju ihåg det för facebook påminde mig och vi som pratade tidigare idag (om mat?). Men, men jag tycker jag kan bli förlåten, jag hade faktiskt ingen aning om vilket datum det var och så borde det inte räknas när han inte är här?
Jag har skickat ett fint meddelande för jag kan ju inte riktigt göra så mycket mer, hade han vart hemma så hade vi gått ut och ätit och jag hade säkert köpt honom en present som han inte ville ha.
Feliz Cumple Papi!

när bilder säger mer.....

























.............................

En svensk har omkommit i Afghanistan av en "hemmagjord" bomb.
I torsdags omkomm 4 amerikaner från den bas som Marco är på och en spanjor är skadad, min tanke går till alla.

Vad som gör mig irriterad är när jag till tex pratar med min hyresvärd och han frågar hur Marco har det -so far so good- men när jag berättar att det omkommit 4 soldater så vill han bara veta om det är spanjorer, när han sedan får beskedet att det är amerikaner så blir svaret - jaja det var ju inte så farligt?
Hur kan man svara så och varför tänker man enbart på sitt eget folkslag?
Marcos farmor trodde att dom inte var i krig utan enbart på plats för att ge mat och sjukvård för det var den uppfattningen hon hade fått från TV.

Det här är den bilden som fick Kiano att förstå att Papi är långt borta och hjälper andra barn som har gjort sig illa och ser till så att dom får mat. Att det finns elaka människor men även amigos.


Det här var den bilden som fick mig att känna att vi har det bra som kan ge våra barn en sån säker framtid.



RSS 2.0