supermami.blogg.se

att Kiano behöver inomhusskor typ mockasiner och kanske ngr mysiga långkalsonger/pyjamasbyxor, som dom röda han har nu som är slappa och har ingen fot. Vi tror att vintern kommer bli kall!

Bråttom bråttom och ingen parkeringsplats, det får helt enkelt bli parkeringshuset, springer vidare för att hinna till mitt möte.
Allting är avklarat och jag lyckades vara i tid, men...... var parkerade jag bilen?
Jag tappade bort bilen, ok den är inte så stor men borde vara svår att tappa bort, eller?
Borta var den och jag sprang i en halvtimme letandes efter min Chevva, när den äntligen var återfunnen så kom jag inte ut , gått för lång tid från det jag betalt till utgång.
Lyckades inte komma i tid till nästa möte.

whats happening????








it's only Marco!


the rest of us are doing some real work!



Kiano aswell.

inget har gått rätt. Tiden har gått emot mig och regnet har fallit över mig, tvättmaskinen dröjer yttligare och ingen kan ge mig besked om när den ska komma. Halva Mallorca hittade till mitt supermercado och Kiano lärde sig arriba/abajo (upp och ner), genom att hoppa upp och ner i kundvagnen, tävlandes med sig själv om vem som kunde skrika högst?

Grannen måste tyckt att jag var en dålig hundägare då dom flyttat min hund  och gett henne ett längre koppel, vad jag inte förstår är varför dom flyttade mina stolar?

Jag passade på att bråka med Kianos j-a IKEA säng, du vet dom som ska vara så enkla att förlänga då barnet växer! Min stackars granne under har inte fått någon måndagsro och resterande har fått lyssnat till mina gläderop på svenska, dom tror väll att jag skrikit på Kiano, hans namn dök ju upp lite då och då. Då han valde att underhålla sig själv med att klättra på väggarna, hoppa ner på utomhusdynorna för att sedan falla "lätt" på golvet.

Att få ta en lång varm dusch är bara att dröma om då Kiano inte kan göra detta moment sin mami, för att sedan upptäcka att det är halvt stopp i avloppet så vi införskaffar ett litet fotbad i hela badrummet, vilket jag även fixt till i hallen med regnvatten.

Jag bekämpar just nu mina skuldkänslor, att lämna hunden hemma ensam under hela långa dagen är inte OK, att Kianos tider på dagis har blivit mer oregelbundna och att jag inte har tid att prata med gubben min när han ringer, vi ska äta bra mat och ha städat hem, tvätten sker just nu förhand och blir icke ren.
Jag har blivit en lättirriterad mamma som hade sönder sitt spänne på sin nya bh som ej går att laga.

Kiano som skriker att mami är dålig och vill att papi ska komma, Kiano som har "dåliga" drömmar varje natt och får ej dela säng med mig, dels för att hans sparkas och slåss, sen vill jag inte att han ska vänjas sig att sova med mig. Jag hör ändå hur han vrider och vänder sig och gnyr efter mig.
Jag hade min första mardröm i natt om afghanistan, antar att det kommer komma fler, jag funderar också på vem som ringer mig om kvällarna och slänger på luren?

Var det konstigt att jag vart alldeles yr och inte kunde hålla tillbaka tårarna? Och detta är bara efter en vecka, hoppas att resterande blir något bättre då det är väldigt långt kvar till nästa.

Riktigt stolt är jag, att jag tog mig tid efter jobbet och tvättade bilen och gav däcken lite luft!
Japp, det var första gången i mitt liv som slangarna åkte på och man skulle kolla trycket, tro nu inte att jag är helt blåst, men när man har en mekaniker till gubbe så behöver man innte tänka på dessa saker utan bilen bara rullar!
Nackdelen är ju att han däremot har mycket att säga till om hur jag ska köra? Men stolt stod jag på bensinstation med fluffkjol och vitt linne med barn och fixade min bil, japp blondiner kan dom med!

och vi är ensama.

Att gå upp igår morse kl 6 på morgonen för att sedan köra Papi till jobbet och veta att vi ska inte hämta honom sen eller han kommer inte ta bussen tillbaka för att ta ut hunden, det kändes konstigt och fast jag lovat mig själv att inte gråta så gick det inte att hålla känslorna tillbaka.
Att sedan lämna kiano på dagis och höra honom skrika efter Papi gjorde inte det hela mycket bättre, jag klev in på jobbet igår med blodröda ögon och pluffsigt ansikte, kan knappast ha varit en vacker syn.

När han ringer mig från spansk mark och berättar att han ska brännas och inte läggas under jord om någonting skulle hända - vad tänker man då? eller gör man som jag och pratar vidare om den trasiga tvättmaskinen för att låtsas att jag inget hör.
Jag har sagt det för, men inget är 100% vare sig här eller där.

och jag ska försöka sova 7 utav dom, vilket ger oss 2 timmars kvalitets tid.
Hur tillbringar vi detta....... varsin notebook!

Tog kvällspromenaden med hunden och kom på att detta var sista gången på mycket länge, självklart ska vovven få komma ut men det blir till att slänga Kiano i vagnen och mami passar på att träna lite biceps!

Jag har kämpat mer än en gång idag mot tårarna, det känns inte rätt, det känns inte som han ska åka.
Vi har väntat på detta i ett år nu och nu är vi här, därför kan jag inte få in det i huvudet riktigt att det är på riktigt, samtidigt som jag är så redo som man kan bli.

funderar, funderar och funderar........ är jag verkligen redo?

vi har fått en liten extra timme på måndag morgon.
Jag vet inte hur vi ska vara? Vi ska inte träffas på mycket länge och det är inte 100% att han kommer tillbaka, men ändå så pratar vi om samma saker utan att göra planer för nästa vecka.
Det känns tungt när jag tänker på det sammtidigt som det fortfarande känns overkligt.

Tvättmaskinen har gått sönder och det blir min uppgift att laga den, annars ska han vara -mannen i huset- och jag behöver inte tänka på dessa saker. Jag kommer själv behöva leta skola till Kiano nästa år, jag måste förklara för Kiano varför Papi inte kommer hem just nu, Papi som är stora hjälten.
Vem ska nu göra dom saker som jag inte orkar eller hinner? JAG, för det finns ingen annan.
Nu ska jag inte tycka synd om mig själv, det finns gott om singelmammor som klarar sig alldeles utmärkt, jag oroar mig enbart för lördagarna då jag ej har någon barnvakt, tänk att det ska vara så svårt att hitta någon. Detta borde inte vara mitt största problem.

Nu har nedräkningen börjat på allvar, vi planerar stort inför sista dagen.

jag har fått total mat torka och köket (ugnen) har inte alls uttnyttjas till max sen vi flyttade... hmm
måste bli ändring på detta, när Papi har åkt tar jag och Kiano ett ordentligt tag om maten.
Här ska det bli hemlagat och nyttigt!



gammal klasiker!

Jag är trött på sol och värme och väljer bort playan totalt, vi tar oss under vattnet och svalkar oss med luftkonditionering.

Löning och jag tog några timmar i Porto Pi, hem kom jag nyklippt och en liten godispåse med kläder.
Tyckte att jag skulle passa på att satsa en stund på mig själv, för det lär väll dröja innan man kan det igen? Vi har ju mormor och morfar planerad om 1 månad, så med lite tur kanske jag får en liten stund då också?
Sömn skulle väll annars kunna räknas som egen tid, men om man har en lite fin gecko ödla som vill dela kudden med dig - räknas det då som egen tid?