Min lilla sjukling

har haft en tuff dag, febern är borta men hon fick vara hemma med Papi ifall att. Och tur var det dâ jag strax före 11 fick kasta mig in i bilen dâ Papi ringer hysterisk och säger att det har hänt igen, med en grâtande pappa vid dörren sâ valde vi att âka till akuten och för att bli bemötta som vi alltid blir, - men det är ju inget fel pâ denna lilla flicka -
Idag brast det för mig, att först bli bemött pâ ett pâ ett arrogant vis och prata till mig som om jag var dum i huvudet och anklaga mig för att inte uppgett alla detaljer till tidigare läkare (som inte antecknat det som jag har berättat) och sen berätta att det är normalt att barn har andings svârigheter tills dom är fem och hon kanske att inte skule gâ tillbaka till dagis förrän vintern var över.
Där brast det och hon fIck höra bâde det ena och det andra och jag ville ha vârt intyg sâ att vi kunde lämna sjukhuset pâ en gâng, dâ skulle jag helt plötsligt tänka pâ min dotter?
Nâgonting rätt sa jag, för helst plötsligt vart hon undersökt och röntgen pâ lungorna, syrgasmask och inandings medicin som hon skulle ha fâtt för länge sen, vi fIck inte ens vänta i väntrummet utan inne hos sköterskorna.
MIn lilla älskling jag hoppas vi fâr sova inatt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0