supermami.blogg.se

Vi har akt pa mini break till Barcelona, tyvarr borjade den inte sa lugn som jag hoppas. Papi tror att han tappat biljetterna och smatt kaos utbryter, vi tror att vagnen som aven fungerar som sang blivit kvar i Palma, vi hittar inte hotellet och regnet borjar falla. Mami kommer pa att hon har inte klader for att vara i Barcelona, med tanke pa att jag har forhojd kroppstemperatur for tillfallet och packat efter Mallorca varme, 3 linnen, shorts, klanning och sandaler. H&M letades snabbt upp for en tjockare troja och ett par nya sandaler och vi kunde aven ta oss forbi barnavdelningen och STORhandla till Kiano. Sonen min har varit riktigt nojd med dagen da han har fatt akt buss, flyg och tag vad mer behover en 3 aring?

Det har kommit en smygande sverige längtan över mig och det är inte bara mat och tjocka tröjor (för att kunna sitta ute och äta) som lockar, jag vill träffa familj och jag vill visa mina små underverk.
Jag sitter nu i smyg och tittar på biljetter och hoppas att det ska komma någon super oferta på round trip ticket, mums!

Söndags morgon och jag började morgonen sur och grining för att jag inte kunde ligga kvar i sängen och slöa. Upp måste man när ena barnet vill ha mjölk och den andra vill ha sin Laccao (mjölkchoklad), en kaffe senare och en Tv med barnprogram och en sovande bebis så kan jag äntligen få en liten extra stund i sängen, synd bara att man inte kan somna om.
Tyvärr så är jag för lat för att börja klä barn och mig själv och dra upp Papi från soffan för att kunna leka riktig familj och faktiskt hitta på något i vanlig familje tid, men innan vi är klara med vår slö morgon så har klockan blivit -det-är-för-varmt-att-hitta-på-något- och vi latar vidare här hemma och kanske kan vi ta oss ut på eftermiddagen igen?

för en tre årig pojke att han inte kan amma?
Kiano är väldigt inne på att det är han som ska mata sin lilla syster och lyfter upp sin tröja varje gång hon börjar skrika och berättar stolt att det är hans bebis och att han kan ge henne mat.

Jag har länge klagat på att det inte finns något att göra på Mallorca och att ön är på tok för liten, att den är liten är helt korrekt, man kan ju knappt fisa utan att grannen på andra sidan ön vet om det. Men nog finns det mycket mer att göra än vad jag visste om, en utav dom sakerna är ett fint zoo som ligger 20 minuter från Palma med en massa mysiga djur.

Idag var hon beräknad, våran "Herrmanita", men hon lät mig inte vara ledig en endaste dag innan ankomst. I fredags den 13 maj kl 5 på morgonen så vaknar jag av att det gör ont i magen, men med tanke på att jag har haft starka förvärkar sen vecka 33 så bryr jag mig inte så mycket om det. Kiano väcker mig som vanligt vid 7 tiden och vi ska försöka ha våran gemensamma stund vid frukost bordet, mami äter MYCKET och var 10 minut har jag en värk, Kiano klappar mig på huvudet och berättar att det gör inget mamma, gråt inte- och ger mig en stor kram.
En timme innan jag ska vara på jobbet bestämmer jag mig för att stanna hemma och bara ta det lugnt, men jag tänkte att om vi lämnar Kiano lite senare på dagis så kan Marco köra mig in till stan så att jag kan köpa lite smink (måste ju se bra ut inför ankomsten). Även denna plan vart ändrad i sista sekund, jag berättar för Marco att vi bör nog ta oss direkt till sjukhuset istället, startklar står jag med värkar var 10 minut (såna som gör riktigt ont), jag frågar lite fint om vi inte kan åka nu? Svaret blir att han ska bara dricka upp sitt kaffe (sammtidigt som han tittar på tv)???
Vi tar oss äntligen ut mot bilen och jag får ännu en underbar värk - älskling kan du ta väskan? -svaret blir att jag ska vänta lite, då han måste fixa något först?
Jag tror inte att han riktigt förstått att det kan komma en liten bebis denna dag, och det hade nog inte jag heller räknat med att det skulle komma så fort.
Väl inne på sjukhuset lugnar allt ner sig och jag är säker på att dom kommer skicka hem mig igen, men dom väljer att behålla mig och dom erbjuder epidural??? - Va nu?
Marco smitter i väg för att äta något och barnmorskan säger att det är ingen fara gå du - själv tänkte jag försöka sova lite, sån tur hade jag inte, doktorn kommer in ganska snart och berättar att nu ska det bli bebis - VA NU!
Det vara bara att ringa efter Marco, som fick slänga smörgåsen i fickan för att komma springandes, 3 timmar från det vi kom in tills hon var ute, det var lite annorlunda med mina 12 timmar jag fick vänta med Kiano.

nu är jag så trött på förvärkar och svullna fötter med ben, jag har en arm som svullnar upp hela tiden och gör så ont så jag inte kan sova. Förvärkarna är inte att leka med, ush vad det börjar trycka neråt och jobbiga är dom och relativt långa, tyvärr inte regelbundna. Lillskitten är något lugnare nu men ush vad ont det gör när hon kommer åt ett revben.

Kiano har börjat tröttna lite på hela vänteprocessen och tycker att mami börde hoppa lite hopprep istället?



Promenad längts vattnet

jag blir bara större och större, allvarligt så trodde jag inte att man kan kunde öka så mycket i vikt på slutet, det positiva i det hela är att det är bara vätska och en STOR bebis.
Igår hade jag check up och min matron (barnmorska) tittar mig djupt i ögonen och släpper bomben om att det är en STOR bebis jag väntar, jag smäller snabbt till honom på armen och berättar att den nyheten kunde han ha behållt för sig själv. Han pillar lite mer på magen och meddelar att just nu har du en värk? dom värkarna fortsätter sedan ca var 10 minut i två timmar, wow det är på gång......... dumma unge som sedan lugnar ner sig och börjar sedan sparka mig för fullt.

Nu är det två veckor till beräknat datum och hon kan komma ut imorgon eller om en månad, nu kommer jag ihåg varför jag inte ville ha fler barn, jag hatar att vänta och inte kunna kontrollera saker, det perfekta vore om hon kunde komma måndagen den 16 maj - då hinner jag se eurovision nästa helg i lugn och ro hemma, söndagsmys med familjen, för att sedan lämna Kiano på dagis på måndag morgon för att åka till sjukhuset och föda barn så att papi kan hämta upp honom på eftermiddagen igen - dream on mami!


Medans vi väntar så festar vi loss lite med kalas och ballonger!

Tror att jag nämde något tidigare om att jag var stor....... ENORM är nog snarare det rätta ordet.
Magen sitter där den sitter och nedräkningen har börjat, (vi kanske borde tänka på att fixa lite inför ankomsten?) det jag tidigare sagt om att jag var svullen är inget jämfört med hur jag ser ut nu- vätska i alla kroppsdelar som det går att samla vätska, fötterna är ej längre fötter utan ser mer ut som en uppblåst handske, knappt jag kan träffa rätt på tagentbordet (många skrivfel på jobbet just nu). Allvarligt jag är redo med utploppande runt den 16, då borde jag ha lyckats få ordning på alla jobbdetaljer och kan lämna i ro.