supermami.blogg.se

vilket betyder en ledig dag, eller inte. Jag visste inte om att denna dag skulle komma förrän i måndags och var tvungen och åka iväg på lite jobb på morgonen. Kiano skickade jag till skogen för lite arbete, dom ska ha med sig höstsaker till skolan så som löv, nötter, granatäpplen mm. här köps inget och Kiano ska få lära sig vart allt kommer ifrån! Men vi hann med mycket mer när vi var ute i huset redan 9 på morgonen.

Jag har upptäckt något som kommer tillhöra min vardag........ olyckor!



Det var väl inte mer än väntat att vi någon gång måste åka till sjukhuset med Kiano och av någon anledning så tror jag inte att det kommer vara sista gången under hans skolgång.

Mami ledigheten är slut sen en månad tillbaka och min semester tog slut igår, så äntligen är man i full gång igen, eller i alla fall på halvfart. Lia stortrivs och lyckas hålla sig vaken till näst intill hela dagen, tyvärr har hon valt att hålla sig vaken nattetid också, hur lyckas hon?
Än så länge är vi ett riktigt bra team, mami sitter i telefonen och Lia...... ja vad säger man?

har jag berättat att Lia fått en BabyWalker.

Klara med skolan och vi gör oss färdiga för parklek, det finns mycket spring i benen och detta problem löser vi med park och kompisar.
Skolan går bättre och Kiano hittar runt i alla korridorer och har visat stolt var dom har gymnastik och vart dom stora barnen äter, kompisar har han fått och har inga problem med att få vara med och leka, tror till och med att han lyckats fått en tjej beundrare.

kan inte riktigt sätta ord på hur jag känner inför Kianos skolastart?
Det har tyvärr inte börjat så bra och jag är inte nöjd med hur skolan hanterar att det kommer ett nytt barn i klassen. Andra dagen kom och halkstrumporna låg i ryggsäcken och jag lyckas få Kiano att gå och ställa sig i kön, det är bara det att han förstår inte riktigt hur det fungerar och ställer sig längst fram och virrar lite, tills en lärare mutar in honom mitt i ledet med en väldigt sur min, han kommer tillbaka till mig och vill att jag ska hjälpa honom. Gruppen går iväg och än en gång lyckas jag få Kiano att gå efter, men nu är det föräldrar som stoppar upp honom, för att dom måste pussa och krama sin barn en tredje gång, det tar stopp och Kiano tror att han ska stanna, hans klass och lärare försvinner och han står själv kvar på gården och undrar var han ska ta vägen. Dom har bett oss föräldrar att inte gå med i ledet, men när dom glömmer mitt barn ute på gården då skitter jag i alla regler.

Idag skulle vi testa åter igen och Kiano ville inte ställa sig i ledet om inte jag var med, jag lyckas få honom att gå lite och sen var hans klass borta igen, jag fick dra fram en gråtandes Kiano till dörren innan en lärare tar honom i sina armar, min tankte var att bara dom tar honom till rätt klass.

Idag har vi även varit på föräldrarintervju, då jag har tagit upp dessa saker. Kiano vet inte vad som gäller, han vet inte att han måste sätta på sig halksockor när dom har gymnastik, han vet inte i vilken kö han ska ställa sig, någon måste visa honom precis som vi vuxna.
Men vad som gör ondast är att han lärare viste inte förrän i måndags (samma dag som dom började) att Kiano skulle börja i hennes klass, hon viste inte ens vem Kiano var.
Där har vi lämnat vårt barn ute på skolgården då vi har ett informationsmöte, för att sedan lämna skolan och komma tillbaka fyra timmar senare. Ingen vet vem Kiano är!
Hur ska jag kunna känna mig säker att lämna Kiano till människor som inte har någon koll, hur ska jag känna mig säker när dom går på utflykter?
Dessutom ser jag hur mycket han ligger efter sina klasskamrater, hans lärare skulle idag vissa skillnaden på Kiano och den bästa eleven, den eleven kunde rita allt inom linjer, skriva hela meningar om vad hon gjort i sommar, vet inte hur detta skulle få mig att må bättre. Kiano kunde inte ens skriva sitt namn och det kan alla andra.

Skuldkänslorna kommer och jag känner att det är mitt fel, hade jag bara låtit honom börja i skolan förra året så skulle inte något av detta ha hänt. Men jag tycker verkligen inte att han var redo och han hade börjat skolan samma dag som Pappa åkte till Afghanistan, kunde ha blivit riktigt kaos i huvudet. Men stackaren kan knappt sitta still på lektionerna samt minst i klassen och redan efter. Min ide var att han skulle ha gått med dom som är tre år, men enligt läraren så enligt lag så får man inte vänta ett år?
Vi får pröva oss fram och hoppas att han lär sig snabbt, vi får göra egna hemläxor så att vi kommer ikapp.

och första skoldagen har kommit. När vi äntligen har hittat lite rutiner i vårt sommarlovshäng så ska allt vändas upp och ner med nya rutiner, rutiner då man måste passa tider.

Kiano började sin dag med att fråga om han bara kunde få sova lite till, tills han kom på att han skulle ju till SKOLAN!
Riktigt spänd och höjdpunkten var att få prova toaletten och tvätta händerna i det låga handfatet och ute på gården fanns det en kran med vatten som man inte behövde en mugg för att få dricka.

Då Kiano börjar med klasskamrater som redan gått ett år så hade han svårt att hitta nya kompisar, han berättade att ute på gården hade funnits många barn som lekt men inte så många som ville leka med honom, många hade varit arga och han var tvungen att bli arg flera gånger för ingen ville leka. Han hade blivit slagen två gånger i huvudet (undrar hur många gånger han slog någon?). Man måste vara tyst när man går i trappan men att man hörde mycket ljud ändå, han har också berättat att man behöver inte ta med leksaker för det finns många saker att välja på.

Tyvärr var det extremt dålig information för oss föräldrar som har börjat ett år senare och har noll koll, att barnen skulle vara hela dagen vart som en liten överaskning och att Kiano behövde ha med sig mellanmål visste jag inget om. Kiano hade för mycket nerver imorse och kunde inte äta något till frukost och just av denna anledning hade jag lagt ner fem mariekex och en tetra med chockladmjölk, hur nu ett barn ska kunna överleva på detta mellan 9-14?
Imorgon är vi mer förberedda och Kiano har beställt en sandwich med bacon.
Överaskning nummer två är att imorgon ska dom ha gymnastik och dom ska ha mundering på när dom kommer till skolan och halkstrumpor i en plastpåse, hmmm inga halkstrumpor i rätt storlek. Tur att vi har träningskläder och skor men strumpor, jag har åkt Palma runt för att tillslut hitta ett par tjocka monster strumpor med halkskydd.

Lia kan vända sig från rygg till mage utan minibacke! idag har hon gjort det hela två gånger, men hon är smart för hon väljer att göra det när jag inte ser. Hon låter mig inte ens få ta ett foto på en halvvändning.

Vi målar fötterna svarta och gör avtryck på lämpligt papper, underbara tavlor som hamnar på våra väggar. En liten dam vart ganska utmattad av detta pyssel och tog en lång siesta

Mitt i värsta värmen så bestämmer vi oss för att åka norrut och svalka av oss lite med lek och mycket vind!

Lia valde att för första gången vända sig från rygg till mage!!!! ok det var en mini backe hon låg på men det räknas inte för hon kämpade och kämpade och till slut kom hon runt.

Vi bokstavligen smällter bort och längtar smått tillbaka till sensommaren i sverige. Vi försöker hitta på lugna lekar (?), pyssel och lite tv tittande, men ibland så behöver man svalka av sig lite så varför inte lite middagsmat på stranden.

igår fick jag "nöjet" att betala en stor summa i böter, böter som uppkom år 2009 som jag inte fått någon uppgift att jag kört för fort eller att parkeringstiden har gått ut. Okej fel utav mig att köra lite högre km/h än jag borde och parkeringen beror inte på mig..... men 900€.
Säger bara en sak, tur att jag var sen med att betala vägskatten, annars hade jag aldrig fått veta om detta förrän dom  fryser mina konton, som skulle ha varit idag. Tur, dum och otur.

jag gjorde misstaget att berätta för Kiano två veckor innan avfärd till sverige att vi ska åka flygplan och träffa mormor och morfar. Varje dag får jag frågan om det är idag som vi ska åka flygplan och varje dag blir han arg för att det inte är denna dag som vi ska flyga, men han är mycket stolt över att han ska få träffa sin mormor och morfar och inte andras. Han har också fått veta att han ska träffa sina kusiner, han vet inte riktigt vad det är men är riktigt uppspelt över att få träffa dom.

Det har regnat och varit i kallt och man kan ut och gå mitt på dagen, om det ändå kunde vara sådant väder året runt. Under en två veckors period har vi legat runt 27 grader och vind som fläktar med moln på himlen, kan det bli bättre?

ingen sömngubbe som har hittat till mina ögon denna natt och detta beror inte på att jag har fått nöjet att röja loss på Paseo Maritimo. Jag har haft turen att få dela min säng med Kiano, som i sin tur har valt att sparka på ett av mina bröst full med mjölk (detta gör ont!), en stund senare väljer han att sparka mig i ländryggen där dom satte epiduralen (ok, detta gör otroligt ont), för att sedan få ett knytnävslag rakt över ansiktet. Lia fick spruta igår och har valt att vakna någon extra gång under natten och jag har fått skurat golv efter en blödande hund. För att sedan bli väckt av en stor smäll och en Marco som rusar upp och väljer att öppna det fönstret som låter allra mest (han tror alltid att det ska hända något med hans motorcyckel), det blir lugnt igen och det är enbart myggen nu som håller mig vaken och när det har ramlat några sömnkorn över mina ögon så väcks jag åter igen utav polisen. Smällen var att någon drogpåverkad yngling har valt att missa kurvan något och kört rakt in i muren framför vårt hus, tack och lov att han inte hade högre fart för jag har ingen lust att få oväntat besök när jag inte har något Gevalia kaffe att bjuda på.
Klockan är nu sju på morgonen och barnen lyckas sovas otroligt bra, medans jag fick nöja mig med en kopp pulverkaffe, God morgon!

det är sommar och FÖR varmt, det finns ingen energi till att göra något vettigt under dagtid utan det måste ske tidigt på morgonen eller sent på kvällen och jag har inte lust att städa på någon utav dom alternativen så just nu har vi det ganska smutsigt hemma. Funderar starkt på att ta hem en städerska så kan hon få svettas medans jag dricker en kall lemonade, hehe!

Min nya sötnos kan inte sluta att skratta medans min lite äldre skönhet slappar gott efter dagis.

sitter jag framför tv:n och tittar på begravningen för dom två spanska soldater som gick bort i söndags i Afghanistan. Jag är så glad att vi fick tillbaka Marco och har nog inte förstått allvaret föränn nu, jag är glad att det inte är vi som står där och tar prinsen i hand och förklara för en tre åring att hans papi inte kommer tillbaka, nu får vi ta vara på den tiden vi har.