Skrik...

Nu vet jag varför mitt huvud har gjort sà ont i över en veckas tid, Kiano kan inte sluta skrika.
Vi har kommit in i nàgon fas, sà fort vi inte fàr som vi vill dà blir vi arga och skriker det högsta vi kan. Eftersom vi ska utmana ödet till max sà betyder det att vi ramlar och slàr oss konstant, senast igâr var det rakt ner i golvet med näsan först, ligger fortfarande torkat blod som snorkrâkor som jag absolut inte fâr ta bort, hur coola skulle vi se ut dâ?
Och som sagt vi har ju lärt oss peka pâ det vi vill ha och det ska vara allt som mami har och fâr vi det inte sà tror grannarna att jag slâr honom gul och blà.
Vi ska äta frân samma gaffel-sked-skâl som mami annars äter vi inte och just nu är ansiktet illrött av ilska för att vi inte fàr röra datan.


  

Dagens nya-  Att klätra upp själv i vagnen


Upptäckte precis att en orange napp har hjälpt, han la sig självmant i soffan och somnade pà en gâng. Nu är det kaffe som gäller, har äntligen köpt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0