supermami.blogg.se

var där vi hamnade igâr med Kiano... det vill säga akuten!
Vi upptäckte att pâ det intimaste stället var det mycket svullet och konstig färg, snabbt iväg innan smärtan kanske kryper fram.
Vad fâr vi höra? Operation! Omskärelse!
Papi hâller pâ svimma av smärta!?! Mami funderar pà fördelarna och om Kiano mâste sövas? sammtidigt som man känner sig smâtt skyldig.
Doktorn pillar lite pâ Kianos blâmärken och försvinner.

Ny Doktor kommer efter mycket lâng väntan och frâgar om Kianos (stora blâ/lila) födelsemärke som han har pâ benet.
- nu tänker mami att socialen kommer skickas pâ oss -
Men ingen operation!!! tack och lov, men nu har vi fâtt noga instruktioner (3 gânger) om hur vi ska fâ allt att bli rätt igen.  

Hemkomna och boom - Kiano flyger med huvudet rakt in i hyllkanten -
Papi stressar fram att vi mâste âka till akuten (igen?) Stor bula med en raya de blod.
 - tar vi oss till akuten igen och träffar samma Doktor, hmmmm. jag har en bättre idé, vi lugnar Kiano med ett kex och ser sen hur farligt det är. Inge blod som rinner= mycket bra tecken och kexet fungerar, vi behöver inte âka in igen.
Om jag inte skriver nâgot här pâ mycket länge sâ är det för att Kiano har gett mig en hjärtattack!