supermami.blogg.se

kan inte riktigt sätta ord på hur jag känner inför Kianos skolastart?
Det har tyvärr inte börjat så bra och jag är inte nöjd med hur skolan hanterar att det kommer ett nytt barn i klassen. Andra dagen kom och halkstrumporna låg i ryggsäcken och jag lyckas få Kiano att gå och ställa sig i kön, det är bara det att han förstår inte riktigt hur det fungerar och ställer sig längst fram och virrar lite, tills en lärare mutar in honom mitt i ledet med en väldigt sur min, han kommer tillbaka till mig och vill att jag ska hjälpa honom. Gruppen går iväg och än en gång lyckas jag få Kiano att gå efter, men nu är det föräldrar som stoppar upp honom, för att dom måste pussa och krama sin barn en tredje gång, det tar stopp och Kiano tror att han ska stanna, hans klass och lärare försvinner och han står själv kvar på gården och undrar var han ska ta vägen. Dom har bett oss föräldrar att inte gå med i ledet, men när dom glömmer mitt barn ute på gården då skitter jag i alla regler.

Idag skulle vi testa åter igen och Kiano ville inte ställa sig i ledet om inte jag var med, jag lyckas få honom att gå lite och sen var hans klass borta igen, jag fick dra fram en gråtandes Kiano till dörren innan en lärare tar honom i sina armar, min tankte var att bara dom tar honom till rätt klass.

Idag har vi även varit på föräldrarintervju, då jag har tagit upp dessa saker. Kiano vet inte vad som gäller, han vet inte att han måste sätta på sig halksockor när dom har gymnastik, han vet inte i vilken kö han ska ställa sig, någon måste visa honom precis som vi vuxna.
Men vad som gör ondast är att han lärare viste inte förrän i måndags (samma dag som dom började) att Kiano skulle börja i hennes klass, hon viste inte ens vem Kiano var.
Där har vi lämnat vårt barn ute på skolgården då vi har ett informationsmöte, för att sedan lämna skolan och komma tillbaka fyra timmar senare. Ingen vet vem Kiano är!
Hur ska jag kunna känna mig säker att lämna Kiano till människor som inte har någon koll, hur ska jag känna mig säker när dom går på utflykter?
Dessutom ser jag hur mycket han ligger efter sina klasskamrater, hans lärare skulle idag vissa skillnaden på Kiano och den bästa eleven, den eleven kunde rita allt inom linjer, skriva hela meningar om vad hon gjort i sommar, vet inte hur detta skulle få mig att må bättre. Kiano kunde inte ens skriva sitt namn och det kan alla andra.

Skuldkänslorna kommer och jag känner att det är mitt fel, hade jag bara låtit honom börja i skolan förra året så skulle inte något av detta ha hänt. Men jag tycker verkligen inte att han var redo och han hade börjat skolan samma dag som Pappa åkte till Afghanistan, kunde ha blivit riktigt kaos i huvudet. Men stackaren kan knappt sitta still på lektionerna samt minst i klassen och redan efter. Min ide var att han skulle ha gått med dom som är tre år, men enligt läraren så enligt lag så får man inte vänta ett år?
Vi får pröva oss fram och hoppas att han lär sig snabbt, vi får göra egna hemläxor så att vi kommer ikapp.